Historia

 

 

 

 
 

TROLLHÄTTANS DÖVAS FÖRENING

- EN KORT HISTORISK -

 
 

 

Tillbaka till startsidan

 
 

Föreningen bildades den 17 februari 1955 av liten grupp döva boende i Trollhättan i en liten källarlokal på Kaflegatan. Det var föreningens blivande ordförande som bodde på samma gata, som kunde tinga lokalen, en nedlagd syatelje. Samlingspunkten hade tidigare varit Björsells konditori på Storgatan nära nuvarande lokal. Där samlades döva varje fredagskväll i nära fem år, innan man kände det var dags skaffa egen lokal. Ofta satt man kvar någon timme efter stängningsdags klockan 10 på kvällen. Strax före cafebesöket hade många lögat sig och badat bastu i gamla badhuset mitt i stan.

De cirka 14 närvarande hade inbjudit ordföranden i Göteborgs Dövas Förening, Kurt Eriksson, att hjälpa till vid bildandet. Föreningens förste ordförande kom att heta Sven Ljunggren, som åter blev ordförande ett år 30 år senare.

Mötets sekreterare var Reinhold Johansson. Det bar sig inte bättre än att alla trodde han var vald till styrelsen. Reinhold blev nästan bortglömd, men kunde i sista stund väljas som suppleant och ändå åta sig sekreterarrollen ( dock bara ett halvår innan flytt till Göteborg blev aktuell). Men han kom igen och var aktiv på olika sätt, bland annat i nio år som föreningens ordförande.

Protokollsanteckningarna skrevs ned på en brödpåse, som ännu kan beskådas – dessa renskrevs sedan i en protokollsbok, som skrevs för hand ända till år 1964.

Döva lockades till industrierna i Trollhättan efter avslutad skolgång på fd yrkes- skolan för pojkar i Vänersborg, som ju bara ligger en dryg mil från Trollhättan. Speciellt när SAAB öppnade sin nya bilfabrik omkring år 1950, kom ett 20-tal precis färdigutbildade döva ( de flesta tapetserare ) att slå ner sina bopålar här och bilda ett blivande underlag till en förening. Yrkesskolan för pojkar fanns kvar till år 1969/70.

I Älvsborgs län fanns sen tidigare (år 1909) dövföreningen i Borås, men för döva i norra Älvsborg fanns ingen organsiaerad dövföreningen trots närheten till dövskolan i Vänersborg. Den närmaste fanns istället i Uddevalla.

Föreningen har haft olika lokaler, men först år 1984 kunde föreningen erhålla nuvarande lokal på 230 kvm i ” Gula Huset”, som ligger i hörnet av Storgatan och Garvaregatan. Det är gammalt hus ( idag kulturmärkt ) byggt 1879 med ett brokigt förflutet. På nedre botten ( numera HSB-kontor ) hade Brännvins-bolaget sin utminutering mellan 1879 – 1896. Samma tid ända till år 1912 fanns också polisarrest i ett gammalt hus på gården.

Mellan åren 1896 till 1951 höll matserveringen Göta till i Gula Huset. Efteråt var det möbelförsäljning ända fram till år 1983/84 då HSB och dövföreningen blev de nya hyresgästerna.

I april 1982 kunde Leif Kroon börja som föreningens förste anställde i den gamla källarlokalen nära Edsborgs idrottsplats vid riksväg 45 ( går mellan Vänersborg – Göteborg ). I början var Leif ensam men efter flyttningen till Gula Huset kunde Monica Jakobsson anställas som ekonomibiträde 1 april –84.

 
 

 

 

 
 

Medlemmarna trivdes förträffligt i de nya ljusa lokalerna och verksamheten ökade. Idag går det kanske inte att säga att verksamheten ökar, men den utvecklas/genomgår förändringar.

Nu år 2003 har föreningen fyra anställda och 202 medlemmar (varav närmare 140 är döva). Det stora flertalet bor i Trollhättan eller Vänersborg. 

 
 

 

 

 
 

Redan tidigt kunde föreningen värva Öresjögården vid Nedre Hedetorpet, Öresjö. Det ligger cirka 12 km utanför Trollhättan västerut dit föreningens verksamhet är förlagd sommartid. Några särskilt utvalda medlemmar brukar sköta den praktiska verksamheten där. Föreningen har några sektioner som är aktiva , tex dam- och pensionärssektionen med regelbundna träffar.

Ungdomssektionen har varit vilande, men är på gång igen. De flesta unga bor dock i Vänersborg.

Redan 1957 bildades en klubb för de många idrottsintresserade ungdomar som då fanns i Trollhättan. Trollhättans Dövas Idrottsklubb har varit mycket framgångsrik speciellt inom lagidrotter som fotboll, handboll och numera bowling. I den klubben fick också många sin första föreningskolning.

Föreningen fyller en viktig funktion och kämpar vidare mot nya mål. Målet är väl utbyggd service till alla medlemmar och trivsamma, ändamålsenliga lokaler.

 
 

 

 

 
 

Samtidigt som arbetslösheten är stor och samhällsekonomin kärv kan vi ändå glädja oss åt att döva och teckenspråk blivit allmänt accepterade.

Betydande nysatsningar görs på dövområdet (tex för att få fram fler tolkar).

Men dövföreningarna måste få samhällets och kommunernas stöd i större utsträckning än idag. De ska inte behöva i motvind.j Trollhättans Dövas Förening ser framtiden an med tillförsikt trots de nya vindar som blåser.

 
   
 

 

Tillbaka till startsidan

 
 

 

  
 

Frågor? Skicka e-post till mig: anita.brodd-johansson@sdrf.se

  
 

 

 
 

(c) 2003 Trollhättans Dövas Förening